Idag har jag svårt att identifiera min egen studieteknik eller inlärningsmetod bland de klassiska teorier som jag blev bekant senare i min lärare yrke. Ganska mycket av vad jag lärde mig (grund skolan, gymnasiet etc.) var troligen baserad på stimulans och respons. Man menade att utsättning av studenter för skilda upplevelse (mest negativa så som straff), kan den önskade resultat åstadkomma inte bara kunskapsmässigt även disciplinärt. Motivation förståelse, samarbete och färdigheter kunde stimuleras, förstärks eller elimineras den objekten. Inlärningsprocessen var något diffus och skedde i omedvetandet. En sorts modifikation av uppförande som rätt många skulle känna igen sig i även idag. Många år senare kom jag på att vi utsatts för ”behaviorismen” som betonar handlande och efterverkning. En teori som förutsätter att inlärningen sker i ett primitivt och självbevarande syfte. Lärare eller instruktör huvudansvar är att utforma studenterna genom stimulans i enkelriktad information flödet från lärare till studenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar